Väl i Örnsköldsvik

Ungefär en 45 minuter senare, på en mack i Örnsköldsvik
- Tack som fan för bogseringen! Vad heter du förresten?
- Albin..' säger Albin, och skakar Björns hand, sätter sig i sin pickup och far fort därifrån.
I huvudet på Björn spelar Silent Hill 2 musiken medan han vänder sig omkring. Han är omgiven av mackar, hamburgerkedjor, hoppbackar, snö, och framförallt, av volvos och mercor som sladdar runt fulla av pubertala hockeyfantaster med en icke EU godkänd vinkel på sin keps.
'Inga kristna inom synhåll än i alla fall...' Tänker han.
Han tar upp sin mobil och ringer till huvudkvarteret i Jämtland, hans syster svarar.
- Hallå?
- Tja, vad gör du?
- Slår in julklappar.
- Jaha, sugen att fara till Övik och hämta oss?
- Vadfan?
- Bilen är paj.
- Men fan, nej, du får ta en buss hem.
- Tror du det går många bussar klockan 23:30 en söndag?
- Kuk. Näe jag är för trött, mamma får åka istället.
- Men vadfan, mamma är för gammal för att köra nu och hämta mig.
- Ja men jag orkar inte...
- Sug kuk då.' säger Björn och lägger på.

Björn går in på macken han står vid, och frågar efter nummer till hotell. Efter en stunds ringande får han reda på att scandic på andra sidan stan har ett ledigt rum. Han hämter Julie, det viktigaste i lasten och hunden och berättar att dom ska ta en taxi till ett hotell för natten.

- Övik taxi hallå?
- Hej hej, jag skulle vilja ha en taxi till scandic.
- Det går bra det, men väntetiden är ungefär 50 minuter....
- Underbart, vi går väll då.

De börjar gå mot andra sidan staden, och undviker noga de större vägarna som är noggrant vaktade av flertalet hockeygruntar som sladdar runt i sina bilar.
Halvvägs till hotellet inser dom en grym sanning. Dom måste korsa stora vägen, och en parkering med ett nattöppet statoil för att ta sig till scandic...

- Det kommer aldrig att gå..' sa Julie uppgivet.
Hunden Khan verkade ha övergivet allt hopp och luktade på vad han trodde skulle vara sin sista gula snö i livet.
- Vi har inget val..' sa Björn. - Vi springer över och tar skydd i nattöppetmacken, håll er till frukten, dit
  kommer aldrig gruntarna.' han visste att han mest troligen angav falskt hopp i sina vänner och att dom förmodligen skulle bli dödade med slö skridsko...

De väntade, såg sitt läge, och sprang. Över plogvallen, över vägen. Det var tomt och lugnt, de närmade sig macken och hoppet var i topp. När de var vid pumparna insåg de dock sitt misstag.
Raggarstatoil i Övik är så sunkigt att de bara har en lucka öppen på natten efter klockan 24:00. Det fanns ingen varm insida att gömma sig i. Medans de stod tysta och kände hoppet försvinna som vinstchansen när man möter en zerg såg de extraljus närma sig mot parkeringen.

- Vad gör vi nu????' undrade Julie förtvivlat.
- Vi gömmer sig bakom bensinpumparna, de flesta gruntar kör diesel ändå...
- Vad gör vi sen??
- Vi ber att de inte är kristna.

Säkert nog sladdade 2 volvos och en mercedes in på parkeringen. De steg ur sina bilar började gå mot luckan på macken. I sin panik började Björns händer instinktivt famla efter sin gamla raggarbils jordgubbswunderbaum. Att lukta på den gav honom alltid mod och en stark motståndskraft mot folköl.
När han tog den upp ur fickan vände sig plötsligt alla gruntarna om som av ett trollslag och verkade nästan sniffa i luften efter något. Luften blev tyngd av Fahrenheitparfym och allt ljus tycktes försvinna förutom det från extraljusen på bilarna.
Ljudet av deras stövlar och träningsbyxor kom allt närmre. När profilen av deras kepsar började skymtas över bensinpumpen där Björn Julie och Khan gömde sig såg Julie vad som hände och satte sin hand på Björns och tryckte ner hans wunderbaum i fickan igen. Plötsligt var allt gruntarna vädrade korv från mackens lucka.

Efter ett tag började alla bakom pumpen andas igen.
- Så fort de sladdar härifrån så springer vi!' Sa Björn.
Och de sprang, så fort deras ben kunde föra dom, ifrån macken och vägen upp på säkra småvägar och började sakta ner när de närmade sig hotellet.

- Vi åker aldrig via Övik igen.' Sa Julie med dödsförakt i rösten.
- Det sa jag med.. Men plötsligt var Star Wars utställningen just här av någon anledning. "You can       cross-check out any time you like but you can never leave"' reciterade Björn från bondepraktikan.

Väl inne på scandic checkade de in utan problem, tog hissen upp till sitt lagomt sunkiga hotellrum och la sig på sängen.
'Nu sitter säkert Blade Runar och tar en lunchöl på någon strand på andra sidan jorden... den ynglingen får sköta all transport nästa gång. Jag börjar bli för gammal för den här skiten....' var det sista Björn tänkte innan han somnade djupt.