Mycket delning, lite verkstad.

Kyrkovalet är nu i skrivande stund över så när som på 2 distrikt som vägrar bli räknade på hemsidan.
Alla ni som har varit på facebook senaste veckan har antagligen sett mycket information om detta och ett aggressivt delande av uppmaningar att rösta för att ge Sverigedemokraterna ett mindre fotgrepp i politiken.

Jag läste i tidningarna under gårdagen att det var långa köer till kyrkovalet över hela landet och mobiliseringen tycktes vara ett faktum.

Hur ser då siffrorna ut?
Jodå ett ökat valdeltagande från förra valet med 0,8%
18532 fler (giltiga) röster i år än i förra valet indikerar en ökning, då trenden från det 2009's val var en minskning på 20k röster.

Hur många extra röster fick då SD? 21473.
Så efter alla människor som röstade på SD är det -2941 röster jämtemot förra valet.
Sen kan man spekulera länge i huruvida rösterna utan facebookmobiliseringen hade följt trenden och legat på -20k. Det är svårt att säga. Men jag hade förväntat mig lite mer, speciellt då Sverige börjar bli väldigt politiskt medvetet, och att en ökning har skett trots att det finns 200 000 mindre röstberättigade personer i landet sen förra valet.

Det är skön ironi att när man ser alla som pkkorrekt och hipstrigt har gått ur kyrkan nu sitter och ber alla andra att rösta åt dom. Det där tänkte ni inte riktigt igenom va?

En annan kul trend är antalet ogiltiga röster, det har ögat med nästan exakt 2000 varje val. Med tanke på hur många färre som röstar. Har alla röstat blankt eller är dom inte skrivkunniga? Och är det påverkat av det påstådda vallokalsfusket.
Tydligen har det i flera lokaler i Sverige försvunnit lappar, då för SD, flera gånger. Antingen gömda eller stulna. Jag har inga bevis på att detta har hänt, men tror mycket väl att det kan ha hänt. Hur korkad kan man bli. "Vi gillar inte SD's politik så vi kastar demokratin vind för våg och begår röstfusk". Jag gillar inte SD men  vadfan håller ni på med. Det är ett brott med upp till sex månaders fängelse, och det ger onödig sympatisupport och rubriker för SD. Röstfusk är ett hån mot hela vårat system, håller man på med det är man värre än SD.
Ska man bekämpa SD kan man inte lägga sig på deras nivå eller under. Dom måste mötas på den höga vägen där dom inte har en chans.

Jag till tacka alla som faktiskt tog sig till en lokal för att lägga en giltig röst på ett alternativ. Har ni bara gillat, delat och sen suttit hemma ska ni veta att ni är dåliga människor.

"All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing."

Sensommarregn.

De enda ljuden som hörs är regnet som långsamt duggar ner runtomkring mig, mina sandaler som skrapar strävt i asfalten med varje steg och klickandet av klor från min Khans tassar.

Klockan är snart 03:00, jag går sakta ned för en gata i Helsingfors. Det är svart. Förutom för det orangea skenet från gatlamporna som skapar en skarp spöklik kontrast med lugnt dansande skuggor.

Någon enstaka gång hörs en avlägsen bil som sakta kör något kvarter bort, och det slår mig, att det är lika tyst som hemma i Aspås. Det är inte samma tystnad, tystnaden i hembyn är större. Så stor att en bil på E14 många kilometer bort bryter vakuumet. Tystnaden här är annorlunda, men lika tyst.


Den syreberikade luften från regnet är tung att andas men uppfriskande, och blandat med doften av våt asfalt och jord känns bröstet lätt. Det är en lättnad.
På dagen har jag druckit kaffe. Jag har inte druckit kaffe i stora mängder eller regelbundet på över sex år.
Det här kaffet var gott, vanligt gott svart kaffe. Sånt kaffe man hoppas att få efter varje lunch, men sällan, om någonsin, får.
Under kvällens arbete drack jag girigt fyra stora muggar svart svart kaffe, utan att tänka på möjliga konsekvenser, eller varför jag egentligen slutade dricka kaffe.


Det är fortfarande så varmt ute att friskheten från regnet är välkommen, och medan jag promenerar fram under trädallén hinner dropparna som letat sig igenom lövverket och funnit sin väg till min tröja torka av min kroppsvärme innan en ny droppe hittar till samma ställe.


Några timmar efter kaffet ligger jag i våran säng, med en konstig känsla i bröstet. Jag kan inte sova. Är det en konstig känsla i bröstet? Konstigare än när jag bara har legat hoptryckt på sidan?
 Jag kan inte minnas hur det brukar kännas.
Att jag druckit för mycket kaffe har jag sedan länge glömt. Kommer smärtan ifrån mitten av bröstet, eller strålar det från hjärtat? Bara frågan får min puls att öka. Jag vill inte väcka min sambo, fast jag vet att hon skulle inte skulle bli sur, för att jag vet att hon skulle oroa sig i onödan. För visst är det i onödan?
Tänk så sur hon skulle bli om jag inte sa något och det var på riktigt...


Det hypnotiska ljudet av stilla regn bryts av ett kraftigt rafsande bland löven. Khan har hittat något intressant och sprätter jord och löv så hårt han kan bakom sig. Jag tittar på hans genuint lyckliga uttryck medans han gräver och kommer på mig med att le lika fånigt själv. När jag tittar upp ser jag tidningsbudet, som på andra sidan gatan titta mot mig med en lätt undrande blick. Jag fortsätter le mot honom och nickar lätt hälsande innan han försvinner upp i en mörk trappuppgång.


Att ligga i sängen och leta efter smärta i bröstkorgen samtidigt som konturerna av nytvättade skjortor på tork i mörkret spelar spel med tanken är inget som kommer få mig att somna fortare, tänker jag och kliver upp försiktigt för att inte väcka min tyst sovande fästmö. Samtidigt som jag tyst klär mig kommer Khan trippande och viftar hoppfullt med svansen samtidigt som han blickar mot ytterdörren.
- 'Ja då' försäkrar jag tyst och Khans ögon tänds samtidigt som han skuttar uppspelt mot tamburen.
I samma ögonblick som jag kommer in i köket kommer jag ihåg kaffet jag drack tidigare. Lättnaden över att ha en förklaring till varför jag inte kunde somna är stor, men smärtan i bröstet är ändå närvarande. Frisk kvällsluft kommer lugna, intalar jag mig själv och smyger ut med hunden.


När jag först lämnade den trygga byggnaden och upptäckte regnet blev jag först förvånad och sen förargad, men förargelsen gick snabbt över. Regnet agerade lock över stadens vanliga ljud, över stadens vanliga ljus, och över ångesten som började krypa från smärtan ur mitt bröst. Och nu när min promenad närmar sig sitt slut är även jag lika lugn som staden.
Väl vid dörren till trapphuset sätter sig Khan ner duktigt och väntar på att få komma in, även han ser fram emot att få komma in och lägga sig och kan lugnt vänta till morgondagen för nya äventyr.
Väl uppe lägger han sig fort på sin kudde och somnar. Själv vet jag att det kommer ta ett tag till innan jag kan sova. När jag blickar mot sängen ser jag hur min flickvän har letat efter mig med sin arm i sömnen och nu ligger halvt på min sida och kramar mitt täcke. Jag ler fånigt igen och smyger till mitt skrivbord. Jag tar med mig ett glas av min favoritwhisky, en gåva från den sovande skönheten i sängen, och sätter mig ner med med mjuk jazz spelandes ur hörlurarna och väntar på att ögonlocken sakta blir tyngre.


"Man ska inte vara rädd för att dö, man ska vara rädd för rädslan att dö." Sägs det.
Modiga kloka ord. Men jag tror att när tanken flyktigt kommer över en, ska man minnas att i rädslan för att dö återspeglas allt det du just vill leva för.


Utanför huset hörs nu bara regn.

Idag åt jag en burgare. 100'ade bloggposten!

Vilket jag gör ganska ofta, jag är lite barnsligt förtjust i hamburgare. Problemet är att det är så äckligt trendigt att äta hamburgare just nu så jag mår lite illa av att säga det. Det är lite som när man är 7 och har sin egen lilla hemliga klubb för folk som faktiskt har läst alla Sagan om Ringen böckerna, och sen ska dom göra filmerna och varenda jävla idiot får för sig att vara cool och läsa böckerna innan filmerna så dom kan jämföra (vilket bara det är idiotiskt, ignorance is bliss ffs). Så helt plötsligt mår man lite illa när man ser alla människor man ogillar prata om MINA favoritböcker! Hur vågar dom? Dö i en eld.

Nåja. Frugan min har lyckats råvricka foten sådär illa så hon har en smärre blå fotboll istället för en fot. Efter läkarbesök så tröståt vi en burgare på Chico's. Chico's är inte speciellt fancy, det är som ett McDonalds för krogburgare. Men det är galet jämn kvalité och premiumburgarna är lagom röda i mitten. Sedan att det finns massa roliga varianter med getost och annat gott är bara en bonus.

Idag bestämde jag mig för att burgaren som hette Hot and Spicy såg god ut, mest för att den hade blåmögelost på sig, och jag kände mig rejält sugen på det.

När jag beställde den såg servitrisen frågande på mig och frågade om jag var riktigt säker på att jag ville ha den.
- Ja?' sa jag.
- Den är riktigt stark. ' påpekade hon.
- Det är nog lugnt. ' styrkte jag.
- Nä alltså jag kan hämta lite sås så får du smaka av den innan du får beställa burgaren.
- Öööh, ok?

Vid det här laget har jag nått en sinnesstämning av lätt irritation och förvirring. Varför får jag inte bara burgaren och sen skylla mig själv om den är så stark? Eller så har dom den bara mild om man inte ber om extra. Suuuck.

Hon kommer ut med en liten såspöpel och en sked. Jag tar en halv tesked, varpå servitrisen säger
- Var försiktig.

Jag smakar och nog är det starkt. Men inte oöverkomligt. Det är dock lite för starkt för att det ska på riktigt gynna smaken för mig, det brinner bra i munnen men cp som jag är bryr jag mig inte. Min dam vill smaka och tar lite på en tesked.
- Aj! ' utbrister hon och hoppar och svettas lite.
- Du har ju något fel på dina smaklökar.

Jag beställer i alla fall burgaren och en Samuel Adams. Vi sätter oss ute på terrassen vid gatan i kvällssolen och njuter av sommarvädret, det är underbart.

Efter ett tag kommer burgaren ut. Smärtan från den första smaken har vid det här laget avtagit och jag antar att min tunga har domnat lite lagom så jag obehindrat kan äta såsen. Jag sprider den över burgaren och börjar äta.
Min tunga har inte domnat bort, det svider lite som knivar vid varje tugga. Pommes fritten är täckt med något chilipulver så det hjälper inte att äta dom för att suga upp såsen. Det är starkt, men jävligt gott. Idiot som jag är så lämnar jag inte mycket sås på tallriken, man vill ju inte att dom ska titta på den när den kommer in till köket igen och skratta!

Väl hemma kollar jag upp vad det var i den där såsen egentligen, för jag kollade inte så noga på menyn.
Tydligen var det Jolokia, som jag efter en googling får reda på att det är så kallad Ghost Pepper. Det vill säga skitstarkt på riktigt.
Notera detta diagram:

Som ni ser är det inte någon mellanmjölk direkt. 

Detta gör mig ännu mer irriterad, för hade jag vetat detta innan hade jag tagit det lite som en personlig utmaning att äta burgaren utan dricka eller något annat dumt. Speciellt om man fick sin bild på väggen eller dylikt roligt jippo. Sådär som dom har i USA. Det vore roligt.

Okej det är inte coolt att äta stark mat, men det är något jag tycker är intressant och gott. 

Det är inte som att jag skryter om hur hett jag bastar, eller hur dyr min klocka är. Det är lite fånigare.

Förlåt om det här inte var lika 'roligt' som mina vanliga inlägg, men ibland vill också jag skriva om vanliga ointressanta saker.

TL/DR : Åt en burgare, den var stark.

Nu ska jag gå och sova, för jag ska upp och kolla på lite Starcraft 2 om några timmar.

Det är WCS Season 1 finals, följ all helgens händelser på min sida http://radio2rax.com/ 

Heippa

Into Darkness

Spoiler alert, skurken är Charlie X*

Okej, välkommen tillbaka kära läsare, jag har inte riktigt uppdaterat bloggen som jag borde fast jag får så mycket lovord för att den är rolig att läsa. Även från människor som inte känner mig och det ska ni veta att det värmer mitt hjärta att höra. Så jag ska återigen försöka vara mer regelbunden, men jag har varit upptagen ett tag med att starta en annan sida jag jobbar med. Mer om det senare!

I alla fall

Jag och min dam var och såg nya Star Trek filmen Into Darkness häromkvällen, eftersom vi båda är riktiga Star Trek fans (okej okej jag kanske är lite mer fan än min fästmö men hon kan sina saker).

Jag har bra nog sett fram emot att se filmen, av flera anledningar, dels för att det är det enda nya Star Trek materialet man får nuförtiden borträknat fanfiction, dels för att se hur dom våldtar originalkonceptet ännu mer, och dels för att Benedict Cumberbatch är med. Love that guy.

Nåväl, filmen fortsätter en tid efter den första, i vilken en tidsparadox uppstår när Spock försöker rädda Romulus från sin sol som håller på att gå supernova, han hinner inte dit och Romulus går under. I en olycka dras han och skurken Nero in i ett svart hål och reser bakåt i tiden ca 100 år. Neros skepp dödar i samma veva James T Kirks far, och så börjar den första filmen.
Redan här är retardationsfaktorn ganska hög, en stjärna går inte supernova över en dag, det tar en stund (läs: tusentals år). Även om Spock kunde nomma upp den exploderande solen med ett svart hål. Så skulle solsystemet inte ha en sol kvar. Så Romulus skulle dö ändå.
Om Nero nu har 100 år på sig att påpeka att solen kommer pajja borde det vara ganska lätt att anordna en evakuering av Romulus, men det är jobbigt, så han sätter sig med sin besättning och runkar bakom någon måne i 25 för att vänta på att Spock ska dyka upp så han kan hämnas lite.

Detta har såklart ändrat verkligheten så hårt, att Spock och Ohura nu är ihop?! WTF! Okej vi kör på det då.
Sååååå, då ska vi se.
Plot holes stora nog att flyga en Bird of prey igenom? Check. Bullshit science som vilken högstadieelev som helst skulle kalla tveksam? Check. Bortkastad långgående undertydd romans mellan Montgomery Scott och Ohura bortkastad för en komisk tonårsflöt mellan Spock och Ohura? Check.

Då ska vi kolla vad alla tre som skrev manus till denna film gjorde innan denna. Transformers och Aliens vs Cowboys? No shit.

Självklart fortsätter film nummer 2 i samma anda.

Filmen öppnar med Kirk springandes igenom en skog på någon konstig planet, jagad av infödingar.
Han har stulit en helig relik av dom för att bli just jagad, detta för att få dom att undvika lavastormen från vulkanen som just håller på att få utbrott. Han och Bones hoppar sen från en klippa ner i vattnet för att simma in i Enterprise som ligger under vattnet för att inte infödingarna in ska få syn på det. När dom kommer ombord utbrister Scotty i frustration mot storyn att det är skitlöjligt att gömma skeppet under vatten. Ja.
Samtidigt firar sig Spock ner i vulkanen för att aptera någon slags iskub som ska kyla ner vulkanen så den inte utrotar stamfolket på planeten.
Det går såklart inte som planerat och Spock riskerar en eldig död i vulkanen, Kirk vill flyga dit med Enterprise och rädda honom men Spock påpekar att det riskerar att stamfolket skulle se skeppet och det skulle bryta "the Prime Directive", som säger att man inte får lägga sig i utvecklingen hos raser som ännu inte har uppfunnit Faster Then Light travel.
Grattis spock, du menar att din jävla winecooler du ska poppa i vulkanen INTE kommer påverka stammen genom att rädda dom från säker eldig död?

Saker och ting går iaf bra och alla åker hem och är glada. Väl hemma får man en 2 sekundersscen där Kirk vaknar i en säng med 2 tjejer med svans. Årets onödigaste scen. Sen åker han och Spock till starfleet HQ där Kirk tror han kommer få ett 5års uppdrag i rymden. men MWOOO MWOO MWOOOOOOO. Den nesligt korrekte Spock har skrivit i sin rapport att de bröt om the Prime Directive. Alla får ett gott skratt och Kirk tappar befälet över Enterprise. Sen får Pike tillbaka befälet över Enterprise och sätter Kirk som sin förste officerare. Vilket är ungefär lika smart som att ta på sig en röd tröja i Star Trek universumet, sagt och gjort så efter 2 terroristattacker samma dag så dör Pike och Kirk får tillbaka befälet för Enterprise. Det var några svettiga timmar där.

Samtidigt så börjar Benedict Cumberbatch göra ovannämnda terrordåd för att jävlas med Star Fleet. Först spränger han en bomb så att ledningen måste hålla ett snabbt krismöte, sen flyger han till krismötet med en attackhelikopter och skjuter skiten ur rummet dom sitter. Det är tur att man några 100 år in i framtiden inte har någon slags säkerhet runt Star Fleet Command. Vilket rymdmiffo som helst skulle kunna flugit in i rutan med radiostyrd helikopter med en fasttejpad handgranat.

Alla börjar skjuta mot helikoptern men inget biter. Som tur är har Kirk sett på Die Hard nyligen och blir inspirerad, han kastar ut en brandslang i motorn på helikoptern som således kraschar. Under kraschen har som tur skurken med sig sin personliga Trans Warp Transporter, byggd på principen Scotty uppfinner i första filmen med hjälp av Spock. Den transporterar honom till säkerhet på FUCKING KRONOS!!!!
Det är i runda slängar 21 ljusår dit. Det är skitlångt. Bara för att ett skepp kan resa i överljushastighet genom att expandera och komprimera rymd betyder inte att en överföring kan ta sig fram fortare än ljusets hastighet.  Alltså borde detta vara 21 år senare. Men whatever.
Som tur är har han glömt att sudda sin destination på sin lilla transporter och våra hjältar får således sin destination.

Admiral Marcus beordrar Våra hjältar att sticka till Kronos, (Klingonernas hemvärld) och döda Cumberbatch. Dom får även några nya coola missiler att använda, som är så hemliga så dom får inte veta vad det är i dom, scotty blir ledsen och säger upp sig över detta. Då får Chekov bli Chief Engineer istället, istället för någon som är näst i rang och rejält utbildad på fronten.

Väl på plats smyger dom ner på Kronos för att hitta Cumberbatch, samtidigt som Sulu försöker få kontakt med honom genom att SÄNDA ETT RADIOMEDDELANDE ÖVER ALLA FREKVENSER. Det är det smidigaste sättet att inte bli upptäckt av sura Klingons, att ropa i en megafon så högt det går. Som tur är verkar det vara Kronos Hour just då för ingen märker detta.

Strax efter blir dock de nere på planeten upptäckta av ett patrullskepp, efter lite oneliners och en ripoff på Star Wars episod 6 så landar dock alla parter på marken för att prata.

Här får vi för första gången se J.J Abrams nya klingoner. för det första har dom pirogpanna, även fast dom i tideräkning inte borde ha hunnit fått dom än. För det andra ser dom ut som skit. Som ett hårlöst rixmongo som blev slagen med batmanbilen i ansiktet hela uppväxten. Jag menar wtf, vad har hänt med det stolta håret och det grymma skägget som fick Klingons att se ut som utomjordiska krigsherrar delyxe? Nåja, dom lever i alla fall inte länge för Cumberbatch kommer med en BFG-minigun hybrid och dödar alla genom att stå helt öppet på en bro och skjuta dom stackars försvarslösa Klingonerna som dör fort.

Strax efter kommer Cumberbatch och frågar Jim om hur många specialmissiler dom har ombord. Efter svart 70 något så ger han upp och blir tillfångatagen. Väl i briggen avslöjar han att han är Khan från Star Trek 2 och TOS: Space Seed. Genetisk superskurk från 1996 som är nedfryst med sin besättning och nu blivit upptinad.

Han är dock upptinad av Admiral Marcus, av någon jävligt korkad anledning. Det visar sig att Marcus vill ha ett krig med Klingonerna för att få pang panga lite. Så för att få lite hjälp med att utveckla nya skepp och vapen har han tinat upp den här supersmarta typen som är född på 80/90 talet någon gång. Ingen är så bra på energivapen och rymdskepp som vi 80talister amiright?

Bones tar ett blodprov på Khan och upptäcker att hans celler regenererar galet fort som Wolverine. Så han provar att injicera lite i en Tribble som har dött av någon strålning. UNDRAR OM DEN KOMMER BLI BRA? Och varför i hela helvete har Bones en jävla tribble med sig som försökskanin trots att han inte vet vad en tribble är innan han mycket senare i livet kommer förbi DS K7.

Iaf samtidigt har Marcus byggt ett hemligt superskepp som är jättefarligt. Och åker för att döda Kirk och besättning för att mörka sina spår, Enterprise lägger benen på ryggen och kör hem till jorden. Men det onda skeppet kommer ikapp och skjuter Enterprise medans det det ligger i Warp. När dom ramlar ur warp är dom på ca månens avstånd från Jorden, alltså jävligt hemma. Marcus skjuter skiten ur Enterprise och det ser mörk ut, som av en ren tur har Scotty lyckats hitta och smyga ombord på det hemliga superskeppet lite tidigare i storyn och hjälper Kirk och Khan över till fiendeskeppet. Där tar de snabbt kontrollen över skeppet och Kirk blir autoägd av Khan. Khan kräver sin besättning i missilerna tillbaka innan han spränger Enterprise totalt. Smart nog så låter han då Enterprise beama över 70 apterade stridsspetsar till sitt skepp och blir tjockägd.

Båda skeppen faller handlöst in i jordens atmosfär tack vare explosionen.
Det är tur att det är Earth Hour också idag för jordens Missile Defence Dystem är helt ur bruk, ingen bryr sig om de massiva skeppen som faller mot San Fran Cisco. Och ingen på Star Fleet har märkt att 2 flaggskepp har en sjujävla strid strax bredvid jorden.

En annan cool sak är att fast Enterprise befinner sig i fritt fall finns det fortfarande riktad gravitation på skeppet. Vilket resulterar i massa korkat springande på väggarna istället för omkringflytande.

Kirk hoppar in i Warpkärnan och riktar om den genom att hoppa på den. Motorn går igång och Enterprise slutar falla lagom i molntäcket. Spock springer ner till Engineering och helt plötsligt får vi se dödsscenen i Wrath of Khan fast med ombytta roller, med samma jävla textrader. Kunde jag skruva mer obekvämt på mig skulle biostolen ha roterat 720 grader. När Kirk väl dör så utbrister spock: KHAAAAN, KHAAAAN.
Detta är så pinsamt så jag hörde Darth Vader pusta ut för hans NOOOOOOOO i episod 3 nu är totalt irrelevant i filmhistorien.

Samtidigt så kraschar det andra skeppet i San Francisko och Khan kliver obesvärat ut och springer vidare.
Spock som vid det här laget är tjejsur strålar ner och springer ikapp Khan. De börjar slåss på några flygande bilar, Ohura strålar också ner och skjuter Khan några gånger, tydligen är tjejer inte lika bra på att avfyra phasers för nu tar det 5 gånger fler skott att få ner Khan än förra gången då Scotty sköt ner honom med ett skott...

Men hur är det med Kirk! Han är ju otroligt död! Men samtidigt börjar tribbeln leva som förut fick Khanblod, Bones ropar till Spock att han måste ha Khan levande för att återuppliva Kirk, för att få Kirk att inte dö så fryser han in Kirk i en kapsel som en annan av Khans besättningsmedlemmar låg i. Varför använde han inte genetiskt superblod från en annan av de frysta besättningsmedlemmarn? Vem bryr sig för vi klipper till när Kirk vaknar upp och allt är bra! Jippi! Klingonerna har helt glömt bort massakern på sin planet och inget krig utbryter.


Kirk håller ett tal som glider in i Space, The Final Frontier, sjukt onaturlig och filmen slutar.


Alltså vadfan.
Först vill dom göra något eget, sen kopierar dom scener ord för ord från originalet. Vad håller dom på med?
Ser fram emot remaken på the undiscovered country där Kirks brorsa vill träffa gud.

Om Khan visste att Marcus ville starta krig med Klingonerna, varför reste han då dit? Han visste tydligen inte att dom skulle skicka Kirk med hela hans besättning i tuberna. Om han kunde resa vart han ville med sin pryl, varför for han inte direkt dit dom byggde det stora superskeppet direkt, för där kunde jävla comic relief Simon Pegg Scotty smyga in med en gigantisk skyttel och sen infiltrera skeppet. Samtidigt som han har radiokontakt med Kirk 20 ljusår därifrån som ingen upptäcker..... aaaaargh,.

Jag hade hoppats lite att det inte var Khan utan någon från släkten Soong som hade något smart motiv, eller kanske bara någon annan ur Khans besättning, men istället har vi en genetiskt förbättrad engelsman. Och missförstå mig rätt, Cumberbatch är grym, men är lite för blek och pasty för att vara en genetiskt överlägsen kille.

Exempel, vem av dessa två skulle du ge fan i om dom daskade till din tjejs röv på krogen?

Eller

I övrigt är det bara en massa explosioner och dåliga oneliners mellan besättningen, någon enstaka gång drar man på smilbanden. Det är inte en dålig film, det är bara synd att det inte är en Star Trek film. Hela filmen skulle kunna gjorts i vilket universum med vilka karaktärer som helst.

Min fästmö summerade det bra efter filmen var slut:

"Kan vi gå hem och se på riktig Star Trek nu?"

* Fniss där lurade jag dig allt!

Idag julafton, imorgon, övik...

När de vaknade dagen efter hade de bara en sak i tanken: hotellfrukost.

Björn trotsade gud med ett torn byggt av bacon, våfflor, grädde och sylt, medans Julie tog det lugnare med müsli och lite olika fruktsmoothies. 

De olika tallrikarnas kontrast var så stark att skulle de levt i ett fritt fält hade de roterat varandra tills de skapade ett svart hål. Men istället slukades de under tystnad. 

Efter aktivt rullande till hotellrummet för att ge Khan en medstulen köttfrukost rullade de till lobbyn och checkade ut.

Högkvarteret hade skickat ett nödfordon. En gräddig volvo 850 kombo. 

   "nice.." Tänkte Björn och föreställde sig hur han körde de sista 25 milen hem till jämtland på rejält bredställ och e-type på radion. 

Besvikelsen Björn upplevde när han insåg att volvon inte bara var framhjulsdriven utan även hade en ganska defekt handbroms var mindre än när han för första gången hörde volbeat, men större än när han listade ut att tomten inte fanns. 

3 timmar sladd och e-type-fri biltur senare var de hemma i tid att ha sluppit se kalle anka, och i tid för middagen på julafton. Allt flöt som vanligt med sillröror, presenter, och ett mindre lyckat försök av Björns systers pojkvän att supa ner Björn. Björn tog det dock lugnt med spriten för han visste att det lurade en intressant whiskey under granen. Som han senare fick avnjuta i lugn medan hans systers pojkvän däckat i ett försöka att natta deras barn.

Dagen efter skred han till verket. Han lånade en trailer och en lätt lastbil för att rädda sin strandsatta peugeot, som märkligt nog var döpt till Julie med franskt uttal av hans vänner. *

Allt han behövde var någon med lastbilskort att dra den tunga besten hem, och någon som följde med som sällskap. Att fixa en förare var ett mindre problem, då Nils ställde upp utan större mängd övertalning. 

Det stora problemet var följeslagaren, och en tredje part är kanske det mest viktigaste när flera människor uppväxta i en så liten by att de inte kan bestämma vilka de ska umgås med gör saker tillsammans. Utan en moderator i samtalen brukade det ofta urarta i gigantiska gräl, som i bästa fall slutade i smått episka uttalanden som "Du kan ju åka in till stan och runka i någon gränd du!!!"

Eller i värsta fall, att någon kliver ur bilen mitt på färden och tar sig hem på egen hand. 

Lotten föll i alla fall på Enok, en annan bybo de växt upp med, han försökte först lirka sig ur den otacksamma uppgiften att sitta med 2 andra idioter i en bil en hel dag och käbbla genom att skylla på sin höga feber och förkylning. Björn trängde sig dock in i lägenheten och konstaterade att Nils var utanför i bilen och de hade bråttom. 

Björns mobil ringer en signal och tystnar. 

- Aldrig i livet att jag följer med! Jag är ju sjuk!' utbrister Enok

- Kom igen nu, det kommer bli sjukt kul! 

Björns mobil ringer en signal och tystnar. 

- Nä fan det blir inget!

- Sluta whine'a nu och öka, ta med en bärs eller två.

Björns mobil ringer en signal och tystnar.

- Fan du är riktigt dum i huvet du!' påpekar Enok och tar motstridigt på sig kläderna och packar en         väska.

- Gött jag vänter i bilen.' Säger Björn, går ut och hoppar in i lastbilen och berättar nöjt att Enok följer med. 

När Enok sitter i bilen kollar Björn sin mobil, 3 missade samtal från Nils.

- Varför ringer du bara en signal för??' utbrister Björn.

- Jag kom ju bara till mobilsvar!' småskriker Nils tillbaka.

- Nä va du ringde en signal och la på varje gång!

- Näe jag kom direkt till den där jävla 3 ringsignalen på mobilsvar!

Tystnad i några sekunder medans alla funderar.

- Det är förfan den vanliga ringsignalen till alla som har 3 som operatör ditt jävla miffo!' skriker Björn

- VA?!

Skratt utbrister, då Enok och Björn kommer på att då Nils kör ut saker dagligen i sitt yrke måste han ha stött på en hel del kunder som kopplat direkt till "mobilsvar" varpå han har lagt på. 

- Jag sa ju att det kommer bli en rolig dag Enok.' Skrattar Björn fram medan de börjar rulla mot Örnsköldsvik och hans fina peugeot.

*Peugeot var dock uttalat på vanligt vis, och inte som i finland, pe-u ge-ått.