Khan the snoozer

Nu börjar Khan Dumle Doshingham (ooOOooh) göra sig hemmastadd, sover bra om nätterna, bajsar ute, kissar (mestadels) ute. Så vi har det riktigt fint. Vi har börjat på sådana hemska tortyrmetoder som att försöka gå fint i koppel, det går faktiskt riktigt bra, men ibland blir han less på att jag stannar upp varje gång han drar. Så han får något slags hopputbrott och låter som en fiskmås, det är hjärtskärande att vara konsekvent med sådan träning. Men det lönar sig senare! Idag var han dessutom ensam i en hel timma! Han passade på att sova såg jag när jag tittade in genom rutan. Så han är inte direkt en sjövild buse det här :) 

Men satan så grisigt det är på ankarsområdet, det finns ingen sträcka gräs som inte har snus eller cigarettfimpar var 20onde cm. Och jag överdriver inte, man får hålla stenkoll att han inte äter upp vad som helst. Gamla grogglas, korkar, tamponger, kapsyler och så vidare. Konstigt att det inte ligger kanyler också... 

Efter bajsincidenten fick jag en fin inredd låda att åka i på vägen hem till piteå, den  gick det ypperligt att sova i.

När man ligger såhär är det svårt att slappna av och sova.

Såhär sover en kung! under vardagsrumsbordet är en favorit.

Under fåtöljen går också bra.

Jag fick en färgglad tuggleksak, jee.

KHAAAAAAAAN!

Mot rådgivning av familj och eget vetande har jag nu förverkligat ännu en dröm sen länge, att ha en egen corgi!!!

Hej! Jag heter Khan Dumle Doshingham (ooOOOooh)

Khan som i KHAAAAAN, inte som i sheriKhan (that guy is a douche!)

Här är jag när jag har mellanlandat hemma hos farbror Martin på vägen hem till pite.

Här är min familj, visst är de fåniga? Denna bild featurar händerna från Alex och Peter, mina andra farbröder som följde med och hämtade mig. Dom luktar öl och star craft. 

 Här åker jag bil som en baws! (strax innan jag får en liten nervös diarré attack och dekorerar om lite...) 

Det var för övrigt jätteroligt, vi hade stannat och rastat Khan, varite ute men det kom inget bajs, så vi for vidare en liten bit. Han precis svänga ut på motorvägen när man hör från baksätet ett distinkt blött fisljud.
"nu bajsar han lite här" utbrister Peter, vi vänder oss om och möts av både åsynen av bajs, och lukten av valphundbajs. det var ca 1.5 km till närmaste avfart vi kunde stanna på, bilen har aldrig kört så fort med rutorna nere.

Efter en sån här hård dag i bilen, så landade vi som sagt hos martin, där var massa fånigt folk som tittade på star craft och drack öl, så jag somnad kvickt under bordet istället. Winning