måndag 10 november 2014

Interstellar, wtf Nolan

Först en spoilerfri summering:
En film av någon som sett A space oddyssey 2001 och tänkte göra en "hyllning" eller "Bättre version", vilken tyvärr förstörs av ett extremt dåligt manus. Dialogen är förklarande till den grad att du tatueras på näsan. Filmen marknadsförs som vetenskapligt korrekt när den är mindre trovärdig än valfritt avsnitt av Star Trek. Storyn fortskrider endast på grund av att bekväma lösningar magiskt uppenbarar sig.
Någorlunda snygg film som utspelar sig i en rymd som är extremt tråkig och fantasilös trots alla fantastiska möjligheter.  2/10.


Nu följer mina tankar med lätta spoilers:


Ett av de största problemen med den här filmen är Dialogen, eller avsaknaden därav. Minns ni i *random batmanfilm gjord av Nolan* då varje gång Albert öppnade munnen så kom det ett några minuters moraltal om varför allt är så viktigt, oftast följt av ett litet mottal av batman, följt av ett sluttal av Albert som fick rätt.
Så är ALL dialog i den här filmen, eller ska jag säga, så är ALL monolog i den här filmen. Allting förklaras ordagrant och stelt, "sometimes in life i feel.." "when my wife died i felt..." "the future of my children is important bladiblabla".
Istället för att visa några känslor får vi sitta i tre timmar och lyssna på när folk förklarar sina känslor, utan att visa dom. Vilket ironiskt gör roboten, som jag kallar "Funny bot", en av de mest mänskliga karaktärerna (om än en usel sådan).


 Så karaktärerna har inget man kan relatera till, kanske storyn är bra?
Jorden har blivit uppäten av dammoln och the blight (pga global warming?).
Iaf så är mat nu en väldigt ovanlig vara, så alla krig och grejer har tagit slut (eftersom det är svårt att få tag på mat så vill ingen ha en militär så dom kan ta andras mat?)

Huvudpersonen var nasapilot när han var yngre (svårt att säga hur mycket yngre, 20 år kanske? han verkar ca 40-45 i filmen) men kom aldrig till rymden pga en olycka ( punkt. nothing more to know here folks!).

Efter detta har hela matkrisen kommit, och det har gått så långt så för att minska på slöseri, har man nu gått ut med att alla rymdprogram egentligen var fejk för att lura ryssen (tydligen finns det pengar till att trycka om nya läroböcker till alla skolor iaf), vilket alla tror på, fast personerna han diskuterar detta med är lätt så gamla att de borde minnas några riktiga Nasaprojekt.

Iaf så har Huvudpersonens dotter ett "spöke" på sitt rum, som huvudpersonen inte först tror på, men ångrar sig några minuter senare och tror helt på och börjar översätta spökets binära sandhögar till kordinater han genast åker till (yupp, den vändningen händer lika fort som jag beskrev den).

Då kommer dom till Nasas hemliga bas! Där dom i hemlighet bygger rymdskepp för att exportera mänskligheten på något sätt till en annan planet.

Här kommer en av filmens roligare scener. När huvudpersonen ifrågasätter om de verkligen är Nasa i konferensrummet så flinar batmans butler och trycker på en knapp VILKET SLAJDAR BORT BAKVÄGGEN I KONFERENSRUMMET VARBAKOM DOM BYGGER RYMDRAKETEN!
Varför har dom en sån funktion? Är Nasa sponsrade av ACME? Varför inte en vanlig dörr. Men det verkar som att dom byggde den i väntan på att en pilot skulle råka hitta in i deras hemliga bas, för dom har byggt ett rymdskepp MEN HAR INGEN PILOT TILL DET!
Och avfyrningen är typ imorgon, oj vilken överraskning!

Och det här är ändå den bra delen av filmen, härifrån är det bara utför.
Han säger hejdå till sin dotter och flyger iväg.

Jo jag glömde att av plot convienience har det även dykt upp ett maskhål vid saturnus. (Tyvärr inte utplacerat för kolonisering av galaxen innan the Reapers kommer)

Väl på andra sidan så finns det tre planeter som man kanske kan bo på. De snurrar runt ett svart hål. Korkat.

En består av vatten och har jättemycket gravitation, så tiden går långsamt som fan, den gravitationen hindrar inte besättningens magiska skepp (som är ungefär lika stor som en wv passat) att landa och sticka utan extra bränsle och motorer lika lätt som den skulle kunna svänga in på drive-in-donken och plocka upp ett par cheese.

Nästa planet består av is, och den sista av öken, wow vilken härlig fantasi det är i detta rymdepos.
Skit träffar fläkten och tydligen får en liten explosion i en luftsluss ett skepp i omloppsbana kring en planet att krascha inom några minuter på sagda planet. Trots att dess hastighet i omloppsbanan inte påverkats (suck).

När allt är bra i två sekunder så är dom helt plötsligt jättenära det svarta hålet, fast det tog flera dagar (veckor) att åka ut från den närmre planeten till den lite mer avlägsna. Då väljer de att "slingshotta" runt det svarta hålet. Men de bränner av motorerna innan de kan få ut full oberth-effekt... (Fucking newbs)
Sedan när de inte har mera bränsle, så måste helt plötsligt huvudpersonen offra sig genom att ejecta för att lätta vikten/massan. Ja det hade väl varit fint om dom hade haft bränsle och försökt öka sin delta-v, men nu är de bara objekt som faller i vakuum runt en gravitation, och alla som har gått högstadiet vet att då funkar det såhär: https://www.youtube.com/watch?v=E43-CfukEgs#t=171

Men som tur är så har typ framtidsmänniskor och/eller rymdvarelser byggt en tesserakt i det svarta hålet så han överlever och hamnar i någons slags supertidsrymd (ungefär som l-space i Discworld novellerna) där han kan programera in all data om hur svarta hål fungerar i morsekod i ett armbandsur genom tiden.

Sedan eftersom Nolanfilmer inte får sluta ledset så överlever han återigen allt och landar hemma med alla glada människor som nu mår jättebra i rymden. Så han kan åka iväg till tjejen som överlevde svarta hålsslingshotmanövern som han tydligen är kär i nu. Så han stjäl(!)(varför?!) ett rymdskepp och åker i förväg till planeten de ska till. The End.

Jag har nog glömt mycket av det korkade i den här filmen men detta får räcka.

Jo och enligt filmen så är också kärlek en naturkraft av samma magnitud som gravitation, så skit i att vi pajar planeten, så länge du älskar dina barn kommer det lösa sig!



Uppdatering, glömde också säga att ljudläggningen på den här filmen är något av det sämsta på länge. Hans Zimmers musik låter som ett epileptiskt anfallm, Distortion är mer regel än undantag och dialog dränks av smaklöst pianohamrande. Dessutom så var det väldigt soligt på de flesta planeter fast det inte var en stjärna i närheten.