lördag 29 december 2012

Väl i Örnsköldsvik

Ungefär en 45 minuter senare, på en mack i Örnsköldsvik
- Tack som fan för bogseringen! Vad heter du förresten?
- Albin..' säger Albin, och skakar Björns hand, sätter sig i sin pickup och far fort därifrån.
I huvudet på Björn spelar Silent Hill 2 musiken medan han vänder sig omkring. Han är omgiven av mackar, hamburgerkedjor, hoppbackar, snö, och framförallt, av volvos och mercor som sladdar runt fulla av pubertala hockeyfantaster med en icke EU godkänd vinkel på sin keps.
'Inga kristna inom synhåll än i alla fall...' Tänker han.
Han tar upp sin mobil och ringer till huvudkvarteret i Jämtland, hans syster svarar.
- Hallå?
- Tja, vad gör du?
- Slår in julklappar.
- Jaha, sugen att fara till Övik och hämta oss?
- Vadfan?
- Bilen är paj.
- Men fan, nej, du får ta en buss hem.
- Tror du det går många bussar klockan 23:30 en söndag?
- Kuk. Näe jag är för trött, mamma får åka istället.
- Men vadfan, mamma är för gammal för att köra nu och hämta mig.
- Ja men jag orkar inte...
- Sug kuk då.' säger Björn och lägger på.

Björn går in på macken han står vid, och frågar efter nummer till hotell. Efter en stunds ringande får han reda på att scandic på andra sidan stan har ett ledigt rum. Han hämter Julie, det viktigaste i lasten och hunden och berättar att dom ska ta en taxi till ett hotell för natten.

- Övik taxi hallå?
- Hej hej, jag skulle vilja ha en taxi till scandic.
- Det går bra det, men väntetiden är ungefär 50 minuter....
- Underbart, vi går väll då.

De börjar gå mot andra sidan staden, och undviker noga de större vägarna som är noggrant vaktade av flertalet hockeygruntar som sladdar runt i sina bilar.
Halvvägs till hotellet inser dom en grym sanning. Dom måste korsa stora vägen, och en parkering med ett nattöppet statoil för att ta sig till scandic...

- Det kommer aldrig att gå..' sa Julie uppgivet.
Hunden Khan verkade ha övergivet allt hopp och luktade på vad han trodde skulle vara sin sista gula snö i livet.
- Vi har inget val..' sa Björn. - Vi springer över och tar skydd i nattöppetmacken, håll er till frukten, dit
  kommer aldrig gruntarna.' han visste att han mest troligen angav falskt hopp i sina vänner och att dom förmodligen skulle bli dödade med slö skridsko...

De väntade, såg sitt läge, och sprang. Över plogvallen, över vägen. Det var tomt och lugnt, de närmade sig macken och hoppet var i topp. När de var vid pumparna insåg de dock sitt misstag.
Raggarstatoil i Övik är så sunkigt att de bara har en lucka öppen på natten efter klockan 24:00. Det fanns ingen varm insida att gömma sig i. Medans de stod tysta och kände hoppet försvinna som vinstchansen när man möter en zerg såg de extraljus närma sig mot parkeringen.

- Vad gör vi nu????' undrade Julie förtvivlat.
- Vi gömmer sig bakom bensinpumparna, de flesta gruntar kör diesel ändå...
- Vad gör vi sen??
- Vi ber att de inte är kristna.

Säkert nog sladdade 2 volvos och en mercedes in på parkeringen. De steg ur sina bilar började gå mot luckan på macken. I sin panik började Björns händer instinktivt famla efter sin gamla raggarbils jordgubbswunderbaum. Att lukta på den gav honom alltid mod och en stark motståndskraft mot folköl.
När han tog den upp ur fickan vände sig plötsligt alla gruntarna om som av ett trollslag och verkade nästan sniffa i luften efter något. Luften blev tyngd av Fahrenheitparfym och allt ljus tycktes försvinna förutom det från extraljusen på bilarna.
Ljudet av deras stövlar och träningsbyxor kom allt närmre. När profilen av deras kepsar började skymtas över bensinpumpen där Björn Julie och Khan gömde sig såg Julie vad som hände och satte sin hand på Björns och tryckte ner hans wunderbaum i fickan igen. Plötsligt var allt gruntarna vädrade korv från mackens lucka.

Efter ett tag började alla bakom pumpen andas igen.
- Så fort de sladdar härifrån så springer vi!' Sa Björn.
Och de sprang, så fort deras ben kunde föra dom, ifrån macken och vägen upp på säkra småvägar och började sakta ner när de närmade sig hotellet.

- Vi åker aldrig via Övik igen.' Sa Julie med dödsförakt i rösten.
- Det sa jag med.. Men plötsligt var Star Wars utställningen just här av någon anledning. "You can       cross-check out any time you like but you can never leave"' reciterade Björn från bondepraktikan.

Väl inne på scandic checkade de in utan problem, tog hissen upp till sitt lagomt sunkiga hotellrum och la sig på sängen.
'Nu sitter säkert Blade Runar och tar en lunchöl på någon strand på andra sidan jorden... den ynglingen får sköta all transport nästa gång. Jag börjar bli för gammal för den här skiten....' var det sista Björn tänkte innan han somnade djupt.

måndag 24 december 2012

Dagen före dopparedan

Någonstans i Malaysia blinkade Blade Runars telefon till.
- Vad gör du Runar?' sa Rachel
- Det såg ut som att Björn skrev något... men nu är det borta...
- Det var säkert inget, ta på dig shortsen nu så går vi och äter frukost.

På andra sidan planeten, hade det mesta skitit sig, som vanligt, när det är som mest obekvämast.
- Underbart... generatorn ger inte laddning, vi har knappt el till varningsblinkers, det är svinkall, vi är
  mitt på E4'an och det är klockan 11 på kvällen söndag kväll innan julafton, och nu dog min mobil mitt
   i mitt bittrande till Blade Runar...
- Skit i mobilen! Vad gör vi nu?' undrade Julie, hälften uppgjord, hälften förtvivlad.
- Jag vet inte... Bilen går oftast sönder vid mycket lägligare tillfällen..
- Sätt upp varningstriangeln iaf så vi syns i mörkret.
Björn öppnade bildörren och rös till när den kalla vinternattens luft smet in under hans jacka.
Han öppnade bagageluckan och suckade vid åsynen av mängden packning som kanske dolde varningstriangeln, då han inte var säker om det var i bagaget eller i baksätet han såg den sist.
'Fan vad jag hoppas Runar har en riktigt jobbig solbränna' Tänkte han när han med halvstela fingrar av kölden brötade runt i packningen och till slut hittade varningstriangeln.
Han hade inte mer än börjat förbanna de franska ingenjörernas påhittighet vid konstruktionen av ihopfällningsbara varningstrianglar innan en King Cab pickup stannade på vägen bredvid honom.

Mannen som steg ur bilen var svår att se i mörkret.
- Motorstopp?' frågade mannen
- Nej.. generatorn verkar ha gett upp, jag har ingen ström....
- jobbigt läge... tja.. jag kan bogsera dig till Örnsköldsvik om du vill?

'Örnsköldsvik? jag tar hellre mina chanser här ut på vägen tack så mycket' tänkte björn.
Örnsköldsvik är en märklig plats som inte riktigt bryr sig om verkligheten, man vet inte när man kommer in i staden, men när man är där kan vad som helst hända. Sist björn var där hade han gått in på en mack och blåbärsdajm hade uppenbarat sig. Efteråt hade även blåbärsdajm gått att köpa utanför den trasiga verklighetens bubbla som är Örnsköldsvik, så 'det är bäst man är försiktig, vem vet vad som kan hända nästa gång...' var visdomen han tänkte på.
Men kylan gjorde sig påmind.
- På riktigt? Det vore en stor tjänst!
- Inga problem... Jag har lite spännband på flaket.
'Såklart du har...' tänkte Björn, men hjälpte mannen fästa spännbandet i en bra punkt.

- Vad händer?' Frågade Julie när björn satte sig i bilen igen.
- Vi kommer bli bogserade till Örnsköldsvik.
Julie blev blek i ansiktet, hon hade hört talats om Örnsköldsvik förut, men aldrig satt sin fot där.
- Är det helt säker?
- Vi får ta våra chansningar, män med pickups fulla med spännband har en spännande variation av    
   personligheter...
- Men staden?..
- Vi tar det när vi kommer dit, jag vill inte sitta här och frysa hela natten ändå.

tisdag 18 december 2012

Gammeldags jul.

Är vackert, och även titeln på den bästa julplattan genom tiderna.

Men inget är julen 2012 som "debatten" om kalle ankas censurering, något som har fått mig att spendera så lite tid som möjligt på facebook. Facebook är för övrigt det enda stället där folk diskuterar nuförtiden, och det finns lite olika typer av människor.

Den vanligaste typen av människor (65%) är delaren, som delar alla statusar och länkar, dom orkar aldrig läsa längre än första paragrafen utan klickar snabbt iväg statusen. Dom läser enbart "Nu censureras Kalle Ankas jul!" Och nog är det illa nog att dela.

Den mindre vanliga gruppen (15%), läsaren, är försvinnande liten, men dom läser ofta igenom hela stycket, och klickar ibland även på länken för att läsa källan. Läsaren kan även välja att ta del av informationen utan att dela sin åsikt på facebook, vilket gör den synliga andelen på facebook mindre än 5%.

Den sista gruppen (20%), är inte den största men den värsta. Det är dom som ser många människor klaga på facebook om censurering av kalle anka, och väntar på en motreaktion, i detta fallet var det att någon läst så långt så att dom fick reda på att det inte var SVT som censurerade utan Disney.
Detta räckte för en ny rad av delningar med någon näsvis kommentar som  "töntar, fattar ni inte att det inte är svt så är ni dumma i huvudet" till. Gärna utan att läsa hela informationen igen.

Så det sjuka är att all debatt denna fråga har skapat, har antagligen tagit lika mycket sammanlagd tid som det tar för mig att skriva detta blogginlägg.

Visst, några gör långa inlägg med välavvägda, välinformerade argument. Men frågan ligger för mycket i den moraliska gråzonen för många, är man rasist i första, andra eller tredje person om man är för de bortklippta scenerna? Vem fan bryr sig, det här är framtiden, och gamla nidbilder hör kanske inte hemma nödvändigtvis på julafton.

Det intressanta här är egentligen att det här hände först nu, men det är väll läge nu när den gamle nazisten Walt Disney varit död tillräckligt länge. ungefär som att dom nu vågar ändra storlek på skärmen på iphone efter fascisten Jobs död.

Problemet här tycker jag, är vartfan är alla ni när det gäller något viktigt!?
FRA frågor, ACTA, och allt annat som faktiskt spelar någon roll och hotar på riktigt, skulle mått jävligt bra av några fler disträ delningar.
Det är tydligen bara relevant om det är hemma på gården som vanligt.




lördag 15 december 2012

The Hobbit tillägg

Jo, scenen när Galadriel vänder sig om i sin klänning fick iaf mig att skratta högt i bion

Spoilerfria tankar om The Hobbit


Jag gillade verkligen The Hobbit, av många anledningar.

Den första och viktigaste anledningen är att den är filmad i 48 fps, till skillnad från de vanliga 25 fps som filmer brukar vara filmade i. Detta ger att det känns aningen mer som en "dokumentär" i det naturliga sättet som saker rör sig på i filmen. Detta glömmer man dock snabbt, för den största fördelen med detta är att allt judder försvinner! Sen analogfilmen började försvinna och allt blev hel/halvdigitalt så har all film hackat, det märks speciellt i panoreringar i sidled då bildrutorna inte byts snabbt nog för att följa med i en jämn rörelse. Nu är det ett minne blott och det känns som en huvudvärk har släppt när man ser på filmen. Det hjälper också till i dom grymt intensiva och färgsprakande actionscenerna i filmen.
Det är så välgjort med så mycket som händer i ett galet tempo, vilket ger en känsla av djup och detaljer, till skillnad från gamla LotR där strider mer utspelas ett slag åt gången: *klipp* akta sig för troll *klipp* sam slår någon i huvudet med stekpanna, följt av oneliner *klipp*.

Där är också en bra sak, avsaknaden av oneliners. Det finns kanske någon linje, men The Hobbit känns mycket mera vuxen än de gamla LotR filmerna.

Gollum! Eller Klonkku som han heter på finska. (wtf). I the Hobbit är han mycket mörkare och obehaglig. I LotR var han mera fånig. Här är hans personlighetsklyvning och motivationer mycket mera läskiga.

I övrigt känns det mycket bra, scenerna är episka, karaktärerna är härliga, aningen stereotypiska men det är Tolkien, vadfan.

Men det finns en del saker som håller mig från att ge filmen toppbetyg.

Först och främst musiken. Hur lat får man vara? Man blir bombarderad med Concerning Hobbits-låten som öppnade den första LotR filmen, satte en ton, och sen inte kom tillbaka förrens i slutet.
Här kommer den varannan minut, och blir snabbt så megaklyschig den kan bli.
I den här filmen behöver man inte påminna publiken om vilken film dom ser på, det blir bara fånigt och billigt.
Den mörka spänningsmusiken är också mycket lat. Den är komponerad med små melodier som jag känner igen från spänningsmoment i Star Trek. Och det är inte ett bra betyg för en storslagen film som The Hobbit.

Ian Mckellen gör som vanligt Gandalf, men i början kan jag tycka att han är lite vääääl putslustig, mycket karaktärsticks som utgår från att man sett LotR filmerna, men i kronologisk tappning känns han lite konstig ibland, men vad vet jag, han är en skitgammal trollkarl. Det blir snabbt riktigt bra dock.


Sammanfattningsvis känns The Hobbit som en mera vuxen film än LotR filmerna, vilket är tvärtom till hur böckerna framställer sig. Intressant!
Jag skulle vilja att den här mer mogna Peter Jackson gick och gjorde om de gamla filmerna till det nya receptet. Det skulle bara bli bra.