Spoilerfria tankar om The Hobbit

Jag gillade verkligen The Hobbit, av många anledningar.

Den första och viktigaste anledningen är att den är filmad i 48 fps, till skillnad från de vanliga 25 fps som filmer brukar vara filmade i. Detta ger att det känns aningen mer som en "dokumentär" i det naturliga sättet som saker rör sig på i filmen. Detta glömmer man dock snabbt, för den största fördelen med detta är att allt judder försvinner! Sen analogfilmen började försvinna och allt blev hel/halvdigitalt så har all film hackat, det märks speciellt i panoreringar i sidled då bildrutorna inte byts snabbt nog för att följa med i en jämn rörelse. Nu är det ett minne blott och det känns som en huvudvärk har släppt när man ser på filmen. Det hjälper också till i dom grymt intensiva och färgsprakande actionscenerna i filmen.
Det är så välgjort med så mycket som händer i ett galet tempo, vilket ger en känsla av djup och detaljer, till skillnad från gamla LotR där strider mer utspelas ett slag åt gången: *klipp* akta sig för troll *klipp* sam slår någon i huvudet med stekpanna, följt av oneliner *klipp*.

Där är också en bra sak, avsaknaden av oneliners. Det finns kanske någon linje, men The Hobbit känns mycket mera vuxen än de gamla LotR filmerna.

Gollum! Eller Klonkku som han heter på finska. (wtf). I the Hobbit är han mycket mörkare och obehaglig. I LotR var han mera fånig. Här är hans personlighetsklyvning och motivationer mycket mera läskiga.

I övrigt känns det mycket bra, scenerna är episka, karaktärerna är härliga, aningen stereotypiska men det är Tolkien, vadfan.

Men det finns en del saker som håller mig från att ge filmen toppbetyg.

Först och främst musiken. Hur lat får man vara? Man blir bombarderad med Concerning Hobbits-låten som öppnade den första LotR filmen, satte en ton, och sen inte kom tillbaka förrens i slutet.
Här kommer den varannan minut, och blir snabbt så megaklyschig den kan bli.
I den här filmen behöver man inte påminna publiken om vilken film dom ser på, det blir bara fånigt och billigt.
Den mörka spänningsmusiken är också mycket lat. Den är komponerad med små melodier som jag känner igen från spänningsmoment i Star Trek. Och det är inte ett bra betyg för en storslagen film som The Hobbit.

Ian Mckellen gör som vanligt Gandalf, men i början kan jag tycka att han är lite vääääl putslustig, mycket karaktärsticks som utgår från att man sett LotR filmerna, men i kronologisk tappning känns han lite konstig ibland, men vad vet jag, han är en skitgammal trollkarl. Det blir snabbt riktigt bra dock.


Sammanfattningsvis känns The Hobbit som en mera vuxen film än LotR filmerna, vilket är tvärtom till hur böckerna framställer sig. Intressant!
Jag skulle vilja att den här mer mogna Peter Jackson gick och gjorde om de gamla filmerna till det nya receptet. Det skulle bara bli bra.