Dagen före dopparedan

Någonstans i Malaysia blinkade Blade Runars telefon till.
- Vad gör du Runar?' sa Rachel
- Det såg ut som att Björn skrev något... men nu är det borta...
- Det var säkert inget, ta på dig shortsen nu så går vi och äter frukost.

På andra sidan planeten, hade det mesta skitit sig, som vanligt, när det är som mest obekvämast.
- Underbart... generatorn ger inte laddning, vi har knappt el till varningsblinkers, det är svinkall, vi är
  mitt på E4'an och det är klockan 11 på kvällen söndag kväll innan julafton, och nu dog min mobil mitt
   i mitt bittrande till Blade Runar...
- Skit i mobilen! Vad gör vi nu?' undrade Julie, hälften uppgjord, hälften förtvivlad.
- Jag vet inte... Bilen går oftast sönder vid mycket lägligare tillfällen..
- Sätt upp varningstriangeln iaf så vi syns i mörkret.
Björn öppnade bildörren och rös till när den kalla vinternattens luft smet in under hans jacka.
Han öppnade bagageluckan och suckade vid åsynen av mängden packning som kanske dolde varningstriangeln, då han inte var säker om det var i bagaget eller i baksätet han såg den sist.
'Fan vad jag hoppas Runar har en riktigt jobbig solbränna' Tänkte han när han med halvstela fingrar av kölden brötade runt i packningen och till slut hittade varningstriangeln.
Han hade inte mer än börjat förbanna de franska ingenjörernas påhittighet vid konstruktionen av ihopfällningsbara varningstrianglar innan en King Cab pickup stannade på vägen bredvid honom.

Mannen som steg ur bilen var svår att se i mörkret.
- Motorstopp?' frågade mannen
- Nej.. generatorn verkar ha gett upp, jag har ingen ström....
- jobbigt läge... tja.. jag kan bogsera dig till Örnsköldsvik om du vill?

'Örnsköldsvik? jag tar hellre mina chanser här ut på vägen tack så mycket' tänkte björn.
Örnsköldsvik är en märklig plats som inte riktigt bryr sig om verkligheten, man vet inte när man kommer in i staden, men när man är där kan vad som helst hända. Sist björn var där hade han gått in på en mack och blåbärsdajm hade uppenbarat sig. Efteråt hade även blåbärsdajm gått att köpa utanför den trasiga verklighetens bubbla som är Örnsköldsvik, så 'det är bäst man är försiktig, vem vet vad som kan hända nästa gång...' var visdomen han tänkte på.
Men kylan gjorde sig påmind.
- På riktigt? Det vore en stor tjänst!
- Inga problem... Jag har lite spännband på flaket.
'Såklart du har...' tänkte Björn, men hjälpte mannen fästa spännbandet i en bra punkt.

- Vad händer?' Frågade Julie när björn satte sig i bilen igen.
- Vi kommer bli bogserade till Örnsköldsvik.
Julie blev blek i ansiktet, hon hade hört talats om Örnsköldsvik förut, men aldrig satt sin fot där.
- Är det helt säker?
- Vi får ta våra chansningar, män med pickups fulla med spännband har en spännande variation av    
   personligheter...
- Men staden?..
- Vi tar det när vi kommer dit, jag vill inte sitta här och frysa hela natten ändå.